Äsch, det här går ju inte...

Jag lägger ner nu. Och sticker till Ecuador. Om ni vill kan ni följa med mig på Resedagboken, La osita.

Tack för att ni har tittat in här lite då och då. Kanske återuppstår den här bloggen nån dag, troligtvis på annan plats under annat namn. Nån gång när jag inte känner mig så periodig utan lite mer pålitlig.
kramar till er

Bästa allsången på Skansen. Ever.

Igår var jag och Anna på Parksommar. Och nu har jag lite beslutsångest. Jag vet helt seriöst inte vem jag helst vill gifta mig med:




Anders Wendin...







...eller Annika Norlin?

Åsikter?

Såhär ska det vara

Livet är så lätt bara man får bada. Idag hade jag tre toksoliga dagars ickebadande i kroppen och höll på att bli tokig inne på ett ensamt kontor med en klocka som verkade gå baklänges. Men så, till slut: Långholmen. Värmande sol på nedgång. Syster och gammal vän. Picknick. Och baaad. Och ett gemensamt konstaterande att livet är så himla bra.

Jag känner mig smått bestulen på bad, på sommar. Och som den myndighetstillitande svensk jag är så undrar jag vart jag kan vända mig för att klaga. För att få några extra dagar, liksom. Hmm.

Sensommarnattens leende

Jodå, Bergman visste vad han pratade om. Ikväll ler natten över Stockholm. Den är så glad att den får färga staden rosa och orange efter all gråhet. Kokett ler den, skönheten har gjort den fåfäng. Men det gör inget, jag älskar den. Och jag ler också för nu är det äntligen sommar. Och imorgon är semestern slut.

Var i Vitabergsparken idag och lyssnade på Emil Jensen. Han är fantastisk. Och hans skånska i öronen och solnedgången över Söder gjorde det så mycket lättare att acceptera att jag inte kommer tillbaka till Malmö på länge. Och jag gick dit ensam men sprang på två vänner och det gjorde mig glad för det finns faktiskt väldigt många jag tycker om i den här stan också och faktiskt, faktiskt så går det att springa på folk här på stan fast den känns så väldigt stor ibland.

Ecuador har satt sig i magen nu, som en stor klump nervositet. Den skaver. Det är bara en och en halv månad kvar.

Malmö i mitt hjärta

Fan vad jag inte vill flytta härifrån.








Men nu, nu drar jag. Från Malmö.

Semesteruppryckning

De senaste två och en halv veckorna har gjort mig semesterförlamad. Jag vet att det är meningen att slappna av på semestern men det är stor skillnad mellan att slappna av och att sluta fungera, vilket är vad jag verkar ha gjort. De två sista dagarna har jag haft en lång lista framför mig på saker jag borde göra och jag vet faktiskt inte vad jag har gjort istället för att göra dom. Och jag tänker att så konstigt det är att om det är sol och fint så kan man ligga på stranden hela dagen och inte reflektera över att man inte får något gjort men nu när jag är inne och inte heller får något gjort så blir jag smått tokig. Nåja. Nån gång ska man ju ha tid att se alla dom där nedladdade serierna också. Men nu är det attans dags för uppryckning, imorgon åker jag tillbaka till Stockholm igen.

Dagens galnaste från Sydsvenskan: Moderate vice ordförande i Vellinges kommunstyrelse tycker inte att det är ett problem att ingen i ledamot har utländsk bakgrund. "Att människor har utländsk bakgrund är inte intressant" tycker han, och menar också att han minsann "kan ha lika mycket erfarenhet som någon som kommer hit med flyktingbåt". Käre Nils-Ola Roth, så kan du säga för att du bor i Vellinge. Dit kommer inga i flyktingbåtar, det ser du till, så varför skulle det vara intressant att representera dem då?
Hjälp vad människor kan skrämma mig.

Glasögonorm

Flyttade lådor mellan lägenheten och lånat förrådsutrymme idag. Det går rätt lätt att flytta när man kan lämna kvar möbler. Men usch vad mycket saker jag har. Böcker framför allt. Tänkte när jag flyttade i vintras att jag borde göra mig av med typ hälften och undrade stilla när jag fyllde låda efter låda i morse (allra allra sista minuten såklart) med just böcker varför jag inte hade gjort slag i saken. Men det är ju så vansinnigt svårt att göra sig av med saker. Jag tror ju att jag kommer behöva allt igen. Men hur mycket behöver jag, egentligen?

Ikväll tar jag lite time-out tror jag. Visserligen har hela den senaste veckan känts som något av en time-out, men idag behöver jag det verkligen. Inte för att jag är stressad utan kanske mest för att jag behöver reda ut lite taktik med mig själv. Skriva listor och strukturera mitt liv. Så mycket ska göras innan återvändandet till Stockholm och så väldigt mycket ska göras innan 17 september-flighten till Quito.

Jag är dessutom trött på mig själv, på mina 25 år unga kroppsdelar som inte vill fungera som dom ska. Mina ögon lins-strejkar. Var hos optikern idag, en ny tjej som pratade med onormalt ljus röst och lät omtänksam som om jag vore 20 år yngre. Hon hällde gul vätska i mina ögon och talade om för mig att jag har knottror på insidan av ögonlocket och nån form av repor på hornhinnan. Och förbjöd mig sedan vänligt men bestämt att använda linser på två veckor för att ögonen ska kunna läka. Och efter det - "jaa, det är nog så att dina ögon har blivit extremt känsliga för linser så du kanske bara kommer att kunna använda dom vid speciella tillfällen i framtiden".

Jamen så hääärligt. Så glaad jag blir.

Takes some time getting used to, tror jag.


Sitter och väntar på två säsongsnedladdningar: L word och Dawson's. Tror det är vad jag behöver ikväll, seriemaraton. Fast det ser rätt mörkt ut, kanske kan jag börja titta framåt tio. Om jag har tur.