Jodå, Bergman visste vad han pratade om. Ikväll ler natten över Stockholm. Den är så glad att den får färga staden rosa och orange efter all gråhet. Kokett ler den, skönheten har gjort den fåfäng. Men det gör inget, jag älskar den. Och jag ler också för nu är det äntligen sommar. Och imorgon är semestern slut.
Var i Vitabergsparken idag och lyssnade på Emil Jensen. Han är fantastisk. Och hans skånska i öronen och solnedgången över Söder gjorde det så mycket lättare att acceptera att jag inte kommer tillbaka till Malmö på länge. Och jag gick dit ensam men sprang på två vänner och det gjorde mig glad för det finns faktiskt väldigt många jag tycker om i den här stan också och faktiskt, faktiskt så går det att springa på folk här på stan fast den känns så väldigt stor ibland.
Ecuador har satt sig i magen nu, som en stor klump nervositet. Den skaver. Det är bara en och en halv månad kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej mina kära Osita.
Jag har nu kommit tillbaka hem till Motown, skönt och kul att träffa vänner igen men den där kontinenten, dess natur och människor med historia, har någonting extra. Din resa till Ecuador kommer att bli ytterligare ett äventyr med jobbiga men även fantastiska upplevelser!
Jag hoppas verkligen vi kommer ses innan du åker!
Puss.
P.s Jag skulle gärna vilja se din nya frisyr- lägga upp ett kort..? ;) D,s
Skicka en kommentar