Tralala

Ibland saknar jag den där galna, vansinniga tiden för två år sedan då mitt hjärta var sprängfyllt och söndertrasat och jag, för att försöka förtränga hjärtsmärtan, gick upp i ett musikintresse som jag idag kan bli rätt imponerad av för jag fattar inte hur jag hade vare sig råd eller tid för det. Nu vill jag gå på fler konserter, jag vill köpa fler skivor och fast mitt hjärta är rätt så sammanhållet och jämnt bultande nuförtiden så längtar jag alltid efter att upptäcka ny musik som kan få det att skutta eller blöda eller längta eller värka av lycka. Igår var en sådan kväll då hjärtat hoppade över ett slag eller två av ren glädje. Spenderade en fantastisk kväll på Smålands tillsammans med min gamla favorit Elias one man band och Sollentunas nya stolthet Maia Hirasawa, som levde upp till alla förväntningar och som är så begåvad och vacker att jag bara stod och gapade. Härligt härligt härligt. Och nu vill jag bara ha mer. Mer musik, mer konserter, mer lycka.

Och jag vill ha mer blommande träd och mer sol och mer tid att sitta på torget och äta glass och jag vill ha nya fina vårkläder och ny frisyr och jag vill ha fler promenader där det doftar hägg och jag vill ha öl efter öl efter öl på Möllans kvällssoliga uteserveringar men mest av allt vill jag ha en vacker människa som vill ligga bredvid mig i gräset och hångla med mig innan gräset börjar blomma och jag inte kan hångla längre för att min näsa och hjärna täpps igen av gräspollen.