Förlamning

Snöstorm i Skåne. Härligt tycker jag. På torget ligger snödrivor som når mig till knäna och igår kväll när det inte längre blåste storm och torget badade i det där fina blåa ljuset gick jag däröver och det kändes som att jag var någon helt annanstans. Extra härligt är att snön faktiskt ligger kvar och inte har blivit till slask med en gång. Lyx i Skåne. Och SNÖKAOSET som har fyllt sida efter sida i tidningarna med bilder på avkörda bilar och långtradare på tvären och tåg som har kört på snödrivor och spårat ur får mig att känna mig nästan Stockholmshemma. Med skillnaden att där är det fem millimeter snö som får tågen att spåra ur och man står på pendeltågsstationen och väntar och väntar och väntar och det är typ femton minus men vindstilla och man hatar SL och alla går och är arga. Men här springer glada skånska barn omkring i snön och visserligen går inga bussar på typ ett dygn men folk är rätt glada och förstående och köper alla förseningar som beror på "insnöande". Och jag har betydligt större förståelse för att både bil- och tågtrafiken kollapsar och hela samhället förlamas här än i Stockholm. För här blåste det faktiskt en riktig skånsk vinterstorm samtidigt som snön kom. Det gör faktiskt allting betydligt svårare. I Stockholm brukar snön singla ner lite fint, här blåser det så sjukt mycket att snön ser ut att komma nerifrån. Galet är det, och jag saknar ett vackert stämningsfullt snöfall utan tokblåst. Men man får ta det man får och jag är trots allt glad att det är lite vinter till slut.

Vet inte varför jag har så svårt att uppdatera den här bloggen. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Jag gör ju faktiskt inte så mycket. Skrivförlamning.