I talsvarets Sverige

Fortfarande går det inte att få tag på en endaste levande människa i den gigantiska apparat som IKEA är. Man är som kund hänvisad till att konversera med den interaktiva men oo så vänligt leende hjälperskan Anna. Vansinnigt. Nu återstår bara att ta sig dit och leva på hoppet.

Men, saker jag har tagit itu med idag: Skrivit personligt brev för ansökan till praktikplats, skrivit en halv sida på mitt lilla textprojekt och... ja. Det var nog det hela. Jag har dessutom ätit frukt. Det är nyttigt.

Imorgon kommer min gemelita hit. Det blir så trevligt så trevligt. Jag kommer att spendera de kommande dagarna konstant fikandes och öldrickandes. Aaa, lovely. Ska försöka att förtränga min numera konstanta känsla av dåligt samvete över att jag inte gör ens den allra minsta nytta för samhället. Som Anja sa så bidrar jag ju åtminstone till min egen personliga utveckling. Alltid nåt. Och om IKEA har min bäddmadrass inne så kommer jag idag att ge ett ödmjukt bidrag till Sveriges ekonomiska tillväxt. (Eller hur var det nu? Var det inte en holländsk koncern som ägde det svenskaste svenska? Nåja. )