Nej nu jävlar

Nu ska här bloggas! Jag har inga ursäkter längre. Mitt nya liv har börjat. Likaså har jag inga ursäkter kvar längre för att inte söka jobb, inte träna, inte städa upp i mitt lila rum. Det är dags att ta itu med saker och ting. Hepp.

Fast jag blir lite upprörd när jag inte får någon förståelse för mitt itutagande. Som när jag ringer till IKEA för att veta om dom har någon bäddmadrass på lagret så att jag kan ta itu med att åka dit och lösa mitt sängproblem och en talmaskin informerar mig om att lagerinformationen tyvärr har tekniska problem och att talmaskinen därför inte kan tala om för mig om det finns någon bäddmadrass.

Jag har börjat skriva nu. På min stora roman. Hade idékramp i en vecka och lyckades bara få ur mig korta snuttar som handlade om mina egna kärleksbesvikelser. Typ. Som om jag inte har ältat dom tillräckligt. Men sen tänkte jag om lite och kom på att om jag skulle skriva en självbiografisk bok om kärlek så skulle ju ingenting hända i den. Det skulle ju vara lagom spännande. För att rida på någon annans framgång skulle jag ju i och försig kunna döpa den till Inget. Till skillnad från den där nya megatjocka boken som nån tokbegåvad person som är yngre än jag har skrivit som heter Allt. Men en kärlekshistoria som knappt innehåller någon intrig och som saknar slut - har svårt att tänka mig något mer ointressant. Knappast någon kioskvältare. Kul att den är historien om mitt kärleksliv. Nåja. Någon gång ska jag väl ta itu med det också, kärlekslivet alltså. För tillfället är jag glad för att jag har lyckats hitta på en annan historia att skriva om, en något mer dramatisk. Och jag är glad för att det är så roligt.

Hepp hepp. Nu ska jag ringa IKEA igen.