Vårlördag

Solen skiner och frukost har ätits på Simpans uteservering och på grannbaren laddas det inför dagens MFF-match med höga mansbröl i form av hejaramsor och jag däckade klockan tio igår kväll och sov i elva timmar i pollenallergins och allergimedicinens töcken. Det är vår i Malmö och det är helg och gigantiska solglasögon överallt och allt är rätt så härligt.

Ikväll ska jag dricka öl minsann. Surprise surprise.

Tralala

Ibland saknar jag den där galna, vansinniga tiden för två år sedan då mitt hjärta var sprängfyllt och söndertrasat och jag, för att försöka förtränga hjärtsmärtan, gick upp i ett musikintresse som jag idag kan bli rätt imponerad av för jag fattar inte hur jag hade vare sig råd eller tid för det. Nu vill jag gå på fler konserter, jag vill köpa fler skivor och fast mitt hjärta är rätt så sammanhållet och jämnt bultande nuförtiden så längtar jag alltid efter att upptäcka ny musik som kan få det att skutta eller blöda eller längta eller värka av lycka. Igår var en sådan kväll då hjärtat hoppade över ett slag eller två av ren glädje. Spenderade en fantastisk kväll på Smålands tillsammans med min gamla favorit Elias one man band och Sollentunas nya stolthet Maia Hirasawa, som levde upp till alla förväntningar och som är så begåvad och vacker att jag bara stod och gapade. Härligt härligt härligt. Och nu vill jag bara ha mer. Mer musik, mer konserter, mer lycka.

Och jag vill ha mer blommande träd och mer sol och mer tid att sitta på torget och äta glass och jag vill ha nya fina vårkläder och ny frisyr och jag vill ha fler promenader där det doftar hägg och jag vill ha öl efter öl efter öl på Möllans kvällssoliga uteserveringar men mest av allt vill jag ha en vacker människa som vill ligga bredvid mig i gräset och hångla med mig innan gräset börjar blomma och jag inte kan hångla längre för att min näsa och hjärna täpps igen av gräspollen.

Så kan det gå

Jag ska inte skriva på det där anställningsavtalet som har legat på mitt skrivbord i en vecka. Jag ska inte skriva på det för jag ska få göra praktik på FIAN-kontoret i Stockholm i sommar! Jag ska inte skriva på det och det känns så jävla skönt.

Trots att jag fortfarande får kramp i magen när jag tänker på hur arg personalsekreteraren på hemtjänsten lät när jag ringde henne i morse. Hur hon menade att jag faktiskt inte kunde säga att jag inte ville jobba där eftersom jag hade lovat henne att göra det. "Då får jag väl säga upp mig då", tyckte jag, men det sa hon att jag inte kunde eftersom jag som sommarvikarie inte har någon uppsägningstid på det sättet. Galet! Fan, man borde bli mer insatt i arbetsrätt, helt klart. Hon morrade i alla fall till slut nåt om att hon ju inte kunde tvinga mig att komma dit och vi la på och jag gick och slog i min gamla pärm från juridiska introduktionskursen (tänk så härligt att faktiskt få använda sig av några sparade anteckningar för en gångs skull!) och insåg att jag hade brutit mot första stycket, första paragrafen i Avtalslagen: "Anbud är bindande för avgivaren". Löftesprincipen, även kallad. Har alltså inte bara upprört snäll hemtjänstpersonalsekreterare (illa nog säger mitt samvete) utan även brutit mot lagen.

Well, sue me.

Ännu jobbigare blev det efter några timmar när sagda personalsekreterare ringer hem till oss, presenterar sig och frågar efter Hanna, som ju också har sökt jobb där. Jag hoppas att hon inte förstod att det var jag om svarade. Och i så fall att hon inte tror att Hanna är en dålig människa som bryter anställningsavtal till höger och vänster bara för att hon bor tillsammans med någon som gör det.

Imorgon kommer jag förhoppningsvis inte ha ont i magen längre. Då ska jag bara vara glad över allt roligt jag kommer att få lära mig i sommar. Hihihi och hurra!

Clean system

Alkoholen har äntligen lämnat mitt blodomlopp, vätskebalansen är återställd och alldeles snart är det måndag. Och jag tror att jag börjar bli gammal för jag var så peppad inför att totalfesta den här helgen men festade tydligen ut mig totalt i fredags för igår började jag kallsvettas bara vid tanken på att sätta igång att dricka igen. Ännu mer när jag faktiskt öppnade den där ölburken som blev min enda.

Vilken tur då att det var så himla trevligt i fredags. Kvällens lärdomar:
1) På närmaste svartklubben är det så kallt att man måste dansa med vinterjackan på.
2) I Helsingborg har dom små munnar.
3) Anjas köksbord är skönt att sova på.

Sitter här och stirrar på mitt anställningsavtal för hemtjänsten som jag borde skriva på men har så svårt att ta tag i pennan. Skulle jag inte bara få kunna vinna en massa pengar så jag inte behöver jobba? Så jag kan få praktisera några veckor, åka till New York och hänga i Malmö och bara festa och ha det lugnt och skönt? Snälla snälla? Det är ju knappast som att jag har tur i kärlek, liksom. Pretty please?

Äh. Eller så gör jag det bara.

Hur var det med disciplinen då?

Åsa ska jobba på tåget. Åsa tänker att hon ändå aldrig lyckas sova mer än en halvtimme på hela den långa resan mellan Malmö och Stockholm så HURRA vad effektiv hon kan vara de återstående fyra timmarna! Men först ska hon sova. Åsa sover. Åsa vaknar två och en halv timme senare. Och då skiner solen så himla fint och starkt genom tågfönstret att det ändå inte går att se något på dataskärmen.

Det var det.


Dagens glada nyhet är att även administrationen på Statsvetenskapliga institutionen kan vara lite mänsklig.


Och varför varför varför är det så att allt gammalt kommer tillbaka när tåget sakta rullar över Årstabron och den blåa himlen och Stockholms blåa vatten är lika blått som i somras och jag minns minns minns och det gör så ont för jag önskar så jävla hårt att det fanns mer att minnas men det gör det inte för jag misslyckades med att skapa dom minnena som jag skulle vilja ha.

Hem-hem

Imorgon åker jag till Stockholm. Hade tänkt göra massa saker innan dess. Det har inte gått så bra. Imorgon ska jag för första gången prova på att jobba på tåget. Försökte boka nåt så modernt som "pc-plats" när jag bokade tågbiljett idag, men jag var ju inte den enda som hade tänkt jobba på tåget (eller som tyckte att det lät häftigt att sitta på pc-plats) så jag får förlita mig på min snälla dators batteri.

Det känns allt konstigare att komma hem till Stockholm nuförtiden. Allt färre att hälsa på. Allt tydligare att det är Skåne, och Malmö, som är hemma. Men det är fint och det är mysigt. Vår i Stockholm. Fint fint. Ska bara hitta på lite saker att göra.

Förresten har en gammal kompis fått barn. Alltså gammal som i "vi var vänner för längesen", inte gammal åldersmässigt. Hon är yngre än jag. Ojoj. Det känns helt overkligt. Och här springer man själv runt och letar efter nån som bara vill hångla lite och hålla mig i handen i vårsolen. Håhåjaja. Känns som att vi lever i parallella universum, M och jag. Det har vi i och försig gjort ganska länge.

Och nu märker jag att jag mest skriver för att slippa göra det jag måste göra. Packa till exempel. Och skriva duktiga saker. Borde göra det nu och sen sova.

Förresten - drick endast alkohol i måttliga mängder.

Mitt sommarlov

Har ni hört den där gamla Svensktoppslåten? Den där ett litet barn sjunger om hur "JÄTTEskönt mitt sooooommarlov ska bli"? I hennes sommarlov är man leeeedig hela långa daaar. Om jag hade den lilla ungen här så hade jag stoppat in en stor fet falukorv i munnen på henne.

Hur blev det såhär? När förvandlades det jättesköna sommarlovet till JÄTTEsommarÅNGEST? Jag vill vara liten igen och bara äta glass och längta till hur skönt det ska bli att bada i havet. Vilket jag ju fortfarande kan göra i och försig. Men mot en bakgrund av insikten om att ytterligare en sommar kommer att spenderas bland gamla tanter och med en snabbt växande motvilja till att gå upp klockan sex varje morgon och ägna dagarna åt att byta blöjor och tvätta toaletter och föra samma konversationer om och om och om igen.*

Tack gode Gud för skatteåterbäringen, säger jag bara. Och Skatteverket som gör att jag kan få pengar innan midsommar. Jag hade glömt bort detta. Nu ser sommaren lite barnsligare jätteskön ut.

För övrigt undrar jag vad mina föräldrar skulle säga om jag åkte till Colombia.




*Vill bara påpeka att jag faktiskt tycker om gamla människor. Men ack så trött jag är på hemtjänstsomrar.