Söndagslatte

När jag gick i gymnasiet var söndag alltid sån ångest. Nykter ångest, men stark sådan. För att ännu en vecka snart skulle börja med timslånga pendlingar, ångestladdade korridorer, dagligt växande staplar av krav från ett ständigt växande antal lärare, ständiga ful-och-felkänslor, tystnad.

Nuförtiden är min söndagsångest av mer onykter karaktär. Och egentligen inte särskilt mycket ångest i ordets rätta bemärkelse alls. Bakisångest, med mycket mjölk utblandad sådan. Som en ångestens svaga latte. Ibland med lite kraftigare karaktär, ungefär som en starkare cappuccino, när något hänt i alkoholrus kvällen innan och kommer tillbaka i flashbacks som får mig att gny av förskräckelse över min egen dumhet eller alkoholnivå eller brist på företagsamhet och insikt. Men oftast reduceras ångesten till allmänt gnäll vid frukostbordet över singellivets brist på spännande händelser (läs: hångel) och karlar. Extra mycket sådant blir det alltid när Linn sover över, vilket har varit ofta på senaste tiden (hon har numera lämnat sin extratandborste i vårt badrumsskåp). Vi är experter på att ta fram de allra mest patetiska dragen hos varandra, hon och jag. Det kan man ju också ha vänner till (som om jag inte var tillräckligt patetisk på egen hand, liksom). Bakisfrukostar med Linn urartar ofta i någon slags hysterisk re-run över allt vi båda har misslyckats med i våra icke-existerande kärleksliv med försök till att kartlägga vad misslyckandena beror på och kollektiva högljudda gnäll när vi alltid kommer fram till slutsatsen att vi aldrig någonsin i våra tragiska liv kommer att bli lyckligt kära. För det mesta dämpas våra patetiska dalar av andra personers närvaro. Idag var det bara hon och jag vid frukostbordet och således föll vi handlöst ner i djupen. Det är tur att vi kan skratta åt oss själva. Och tur att ångesten är så pass utspädd så att den inte är så mycket ångest alls utan egentligen bara söndagspatetism.


Och gårdagen var faktiskt rolig. Fast det känns lite torftigt att försöka gå ut när man endast har 177 kronor kvar på kontot. Den här veckan får jag leva på morötter och knäckebröd.

Kalas

Sitter hemma i köket och väntar på alla mina piffiga snygga festdejts som kommer när som helst från Helsingborg. Har som vanligt inte åstadkommit en bråkdel av allt som jag borde ha åstadkommit idag för att kunna festa med gott samvete ikväll. Jag säger som magnetgrisen som pryder vårt kylskåp (present från Linn): "Jag hade nog kunnat gå långt. Om jag inte satt så skönt."

Jag i ett nötskal.

Men screw samvetet. Jag ska ha roligt ikväll. Värmer upp med min uråldriga salsaskiva, soundtrack till så mycket, och solen skiner utanför över den myllrande gatan och jag känner av Granadavibbarna starkt idag. De smyger runt hörnen och når mig i ett rop eller en doft eller någon uppsluppen kommentar nerifrån baren mittemot och jag känner att kvällen blir nog fin och våren och sommaren också för hur ska det inte kunna bli fint när man längtar så?

Är bara lite nervös inför att träffa den där grönbeteskalven, som sist vi pratade frågade mig om jag hade ringt bara för att vara artig. Det hade jag. Det var lite jobbigt.

Den blandade musikens mystik

Har gjort en blandskiva till en vän. Och funderar på musikens makt, hur mycket man kan läsa in i den. I en låt, i en text. Det är en vetenskap, musikblandning. Tänker på när jag gjorde en annan blandskiva för ett och ett halvt år sedan och ansträngde mig för att inte välja låtar som skulle göra det anade uppenbart, men ändå ville ha med låtar som skulle få honom att undra, fundera, tänka, sakna. Tänker på den skivan jag fick och på hur lätt det är att tolka låtval att betyda precis det man vill att det ska betyda. Kanske betydde de låtarna det jag ville att de skulle göra. Troligtvis betydde de inte så mycket alls. För det är så mycket lättare att välja musik i en vänskap som saknar undermeningar och outtalade känslor, i en vänskap som inget annat än okomplicerad kärlek. Den kontrasten är så tydlig nu: Hur jag kan välja musik nu för att jag tycker att den är bra, utan att reflektera så mycket över hur den kommer att mottas/tolkas/uppfattas. Kan välja musik nu med det enda syftet att min vän ska bli glad av den (vilket är ett tillräckligt svårt syfte med en blandskiva - och vilket misslyckande om mottagaren istället blir uttråkad!).

Så mycket har förändrats. Och kanske fanns aldrig de där undermeningarna i det han sa. I de sånger han valde. Kanske fanns de inte ens i mig.



Och det regnar i Malmö idag trots att dom lovade bra väder.

himmelsdag

Helgdag tack vare en himmelsfärd för 2000 år sedan. Inga viktiga telefonsamtal har kunnat ringas, inga viktiga ärenden springas. Och himlen har varit mörkgrå och knappast inbjudande. Således spenderades dagen hemma men jag har till min förvåning hunnit uträtta oerhört mycket viktigt även här. Idag har jag:
* Haft ett långt och djupt frukostsamtal om livets svårigheter med Hanna.
* Nödtvättat lakan och underkläder.
* Ätit muffins och gjort armhävningar (nästan samtidigt)
* Gjort en fin present.
* Börjat läsa en bok jag haft i min bokhylla sen rean.
* Sett en film jag velat se i över två år. Elina- som om jag inte fanns. Fin.
* Sett en film jag inte velat se lika gärna. Crossroads med Brittan. Förundrades över hur helylle hon var en gång i tiden. Och hur mycket hår hon hade.
* Efter andra filmen, 20.00, äntligen kravlat mig utanför dörren och gått tre kvarter för att köpa grönsaker.

samt, tadaa!:
* Nästan skrivit färdigt mitt ansökningsbrev. Skall skickas iväg till UNDP Colombia imorgon tillsammans med ett översatt CV (som dock ännu inte är översatt)

Och nu borde det väl vara dags att sova. Snart i alla fall.

Det är bara så vackert.

Damien Rice ft. Lisa Hannigan - 9 Crimes.

Jag har haft Damien Rice's nya skiva i min cd-hylla i snart tre månader. Jag lyssnade på den en gång och sedan har jag inte vågat mer. Det gör liksom för ont.

Ayuudenme, porfa!

Finns det någon av alla mina kära spansktalande vänner som har en aning om hur man skriver ett personligt ansökningsbrev och ett CV på spanska? Hjäääälp. Och jag måste typ skicka det imorgon. Hjäääälp igen. Jag vill inte. Dom kommer skratta därborta. Jag antar att det bara är att breda på med min allra duktigaste formalitets- och artighetsspanska. Tack tack evighetslånga ecuadorianska mötestal drypande av tacksamhet och rumpslickande. Någonting måste jag ju ha lärt mig av er.

Idag har jag okynnesshoppat! Tjoho! Fin klänning/top på Veromoda. Den ska jag ha på lördag. Tills dess ska jag förhoppningsvis också ha kommit på en genialisk 25-årspresent till fina Anton.

Obs! Idag är det Babel special med fantastiska underbara bästa Jonas Hassen Khemiri!! Missa inte!!

Dagens ord

Okej. Ny hylla på Åhléns ombyggda skönhetsavdelning har fått beteckningen: HÅREL.
Hår-el, alltså. Och på hyllan (ca 1,2*2 meter) ligger låda efter låda av plattänger. I alla dess färger och former. Dock inte några hårtorkar, våffeltänger eller någon annan hårelprodukt. Hårtorkarna ligger på en annan hylla. Således: Varför inte Plattångshyllan? Är det bara jag som tycker att Hårel låter som en figur i nån 80-tals science fiction-historia?