Sitter hemma i köket och väntar på alla mina piffiga snygga festdejts som kommer när som helst från Helsingborg. Har som vanligt inte åstadkommit en bråkdel av allt som jag borde ha åstadkommit idag för att kunna festa med gott samvete ikväll. Jag säger som magnetgrisen som pryder vårt kylskåp (present från Linn): "Jag hade nog kunnat gå långt. Om jag inte satt så skönt."
Jag i ett nötskal.
Men screw samvetet. Jag ska ha roligt ikväll. Värmer upp med min uråldriga salsaskiva, soundtrack till så mycket, och solen skiner utanför över den myllrande gatan och jag känner av Granadavibbarna starkt idag. De smyger runt hörnen och når mig i ett rop eller en doft eller någon uppsluppen kommentar nerifrån baren mittemot och jag känner att kvällen blir nog fin och våren och sommaren också för hur ska det inte kunna bli fint när man längtar så?
Är bara lite nervös inför att träffa den där grönbeteskalven, som sist vi pratade frågade mig om jag hade ringt bara för att vara artig. Det hade jag. Det var lite jobbigt.
