Den blandade musikens mystik

Har gjort en blandskiva till en vän. Och funderar på musikens makt, hur mycket man kan läsa in i den. I en låt, i en text. Det är en vetenskap, musikblandning. Tänker på när jag gjorde en annan blandskiva för ett och ett halvt år sedan och ansträngde mig för att inte välja låtar som skulle göra det anade uppenbart, men ändå ville ha med låtar som skulle få honom att undra, fundera, tänka, sakna. Tänker på den skivan jag fick och på hur lätt det är att tolka låtval att betyda precis det man vill att det ska betyda. Kanske betydde de låtarna det jag ville att de skulle göra. Troligtvis betydde de inte så mycket alls. För det är så mycket lättare att välja musik i en vänskap som saknar undermeningar och outtalade känslor, i en vänskap som inget annat än okomplicerad kärlek. Den kontrasten är så tydlig nu: Hur jag kan välja musik nu för att jag tycker att den är bra, utan att reflektera så mycket över hur den kommer att mottas/tolkas/uppfattas. Kan välja musik nu med det enda syftet att min vän ska bli glad av den (vilket är ett tillräckligt svårt syfte med en blandskiva - och vilket misslyckande om mottagaren istället blir uttråkad!).

Så mycket har förändrats. Och kanske fanns aldrig de där undermeningarna i det han sa. I de sånger han valde. Kanske fanns de inte ens i mig.



Och det regnar i Malmö idag trots att dom lovade bra väder.