Söndag i parken

Igår avvek jag tidigt från en väldigt trevlig kväll med fina pol mag-tjejerna, med ursäkten att jag skulle plugga idag.

Jag använder den ursäkten ofta. Och jag menar den alltid. Men det blir sällan som jag menar.

I morse pratade jag med Anton som berättade att det var fest i Alnarpsparken och jag satte mig på cykeln och gav mig dit för att få träffa pappa Svensson som var på besök i Skåne. Det var himla roligt att träffa honom igen för första gången på evigheter, jag blir så glad av det. Kunglig strålglans över tillställningen, både från nu levande kronprinsessa och från 300-årig blomsterkonung (vars firande börjar bli rätt uttjatat nu). Mycket fin park. Och jag har lärt mig namn på flera fina växter och träd. Sånt tycker nördiga jag är roligt.

Men pluggat? Det har jag inte gjort så mycket av idag. En halv sida skitsnack har blivit skriven. Men vadå. Det är ju oceaner av tid kvar. Hela tre dagar, för att vara exakt.




Blir förresten så arg på M som låtsas som ingenting på MSN fast han uppenbart har ignorerat mig flera gånger om. Låtsas som att han vill träffa mig när jag frågar men så kryper det fram att han minsann var i Malmö för nån vecka sen och då passade det minsann inte att höra av sig.

Eller arg förresten. Mest bara ledsen. Det är så sorgligt att vi en gång spelade huvudrollerna i varandras liv och nu är vi båda förpassade till statistlistan. Antar att jag vägrar acceptera att det måste vara så. Jag vill fortfarande ha honom i mitt liv. Åtminstone vägrar jag få sparken som statist. Nåt inhopp kan jag väl fortfarande få göra nån gång?

Jag kan aldrig känna mig så likgiltig inför honom som han verkar känna sig inför mig.