... lite mer tid skulle inte sitta fel. Tre veckor kvar tills uppsatsen ska in nu. Tre veckor. Under vilka jag även ska hinna med att köpa julklappar, julpynta, fira jul, känna julefrid, äta julmat, umgås med gamla vänner, ordna nyårskalas, fira min jubilerande mor, åka långsamt tåg fram och tillbaks mellan Stockholm och Malmö, hjälpa Hanna att flytta samt sova och hålla mig någotsånär frisk i huvudet under panikmolnet som drar allt närmre.
Jag förstår inte hur jag ska lyckas. Men det måste jag ju. För motsatsen känns rätt otänkbar för den duktiga duktiga flickan.
(Perspektiv... okej, jag försöker: Åsa, var glad att du inte är med i amerikanska armén. Eller jobbar för slavlöner på en flyttfirma. Eller något ännu värre som jag inte ens orkar tänka på. Hmm. Jo, nu känns det lite bättre.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hehe, vi börjar samla på oss rätt många såna där perspektivgivande saker att tänka på nu...
Skicka en kommentar