lite tisdagspolitik

Alltså, ibland blir jag bara så upprörd. Om ni har tid och lust, gå gärna in och se den intressanta debatten om konsumtion i Argument, med bland andra Erik Svansbo och Zaida Catalán. Den förste uttalade flera gånger de bevingade orden "handel är det bästa som finns" (vilken sorts handel? all handel?) och tipsade om att årets julklapp borde vara en billig skjorta på HM, sydd av en person i ett fattigt land (bevisligen inte rättvis handel). Och jag vet, det finns många bra argument för frihandel och jag håller med om många, men det är ingen anledning för att försvara en oreflekterande exploatering av jordens resurser (än mindre att bortförklara argumentet för mindre konsumtion grundad på oro för jordens resurser som "ett absurt resonemang", som Svansbo gör i debatten). Dessutom är frågan hur hållbart det är socialt att inte ens ifrågasätta handel som bygger på att billig arbetskraft är en konkurrensfördel och att arbetare saknar alla grundläggande rättigheter (SE China Blue om ni inte redan har gjort det!) - hur bidrar det till en friare värld undrar jag, herr frihetsbloggare? Det ligger en fara i att tro att marknaden så småningom kommer att lösa alla våra problem, därför att då invaggas vi i en falsk trygghet om att vi kan fortsätta som vanligt och vi behöver inte ändra på någonting det kommer bli frid och fröjd ändå. Hur länge kan vi egentligen vänta när våra resurser är ändliga? Tills de resterande resurserna blir så få och priserna på dem så höga att ingen, utom kanske Bill Gates, har råd att köra bil längre? Jag är rädd att det är för sent då. Och det hjälper inga kinesiska arbetare att få rättigheter heller.

Jag vill också tro att teknologin kommer att lösa många av våra problem - den kommer att göra produktion mer energieffektiv, den kommer att finna finurliga lösningar som vi knappt ens visste att vi behövde och den kommer att bli allt viktigare. Men jag tror inte att det räcker, därför att man kan effektivisera produktion och avfallshantering hur mycket som helst men grunden till problemet ligger i att vi konsumerar en massa prylar som vi inte alls behöver och de prylarna måste komma någonstans ifrån. Och, hör och häpna: de kommer från naturen! Vi kommer finna lösningar och vi kommer nog överleva längre än de flesta domedagsprofeter förutspår, för människans hjärna är fantastisk, men vi kan inte bortse från att vi är djur och vi kan inte leva av maskiner.

Och marknadens osynliga hand är alldeles alldeles för stel i lederna.

Aaa, det här var ett upprört litet inlägg. Den här bloggen är nog lite schizofren, inser jag. Vardaglig kärlekslängtan en dag och kamp för miljörättvisa nästa. Jaja. Perspektiven varierar. Och jag tycker det är rätt kul att vara lite politikpretto. Och jag borde verkligen verkligen skriva på min uppsats nu istället.