Höstig ensamhet

- Jag tror att Åsa känner sig lite ensam.
- Varför tror du det?
- Ja, jag vet inte riktigt, men jag tycker att hon är lite tystare än vanligt nu för tiden. Och så verkar hon frysa jämt fast det är så varmt.
- Men det behöver ju inte betyda nåt.
- Nä, ioförsej.
- Jag menar, vem är inte lite höstdeppig?
- Sant.
- Och varför skulle hon känna sig ensammare än nån annan? Hon har ju skitmånga kompisar.
- Jo, fast det är väl inte det.
- Vad är det då?
- Äh, jag vet inte... hon saknar väl nån slags... närhet.
- Mmm.
- Nån att vakna med, du vet.
- Jo.
- Jag är lite orolig för henne. Tänk om hon liksom aldrig hittar nån.
- Men vadå? Hon har det väl rätt bra ändå? Måste man ha en karl för att vara lycklig eller?
- Nää, det är klart man inte måste. Men...
- Det är inte synd om henne!
- ... men hon ser bara så ensam ut.