En dröm i brunt kuvert

Jag har skickat iväg en dröm med posten idag.
Och jag hoppas, hoppas...

När jag bodde i Canada och skrev fler brev på elva månader än vad jag sammanlagt har gjort under resten mitt liv, pussade jag alltid på kuverten innan jag la dom i lådan. Det var nästan som en tvångstanke för att om jag inte gjorde det så skulle något hända med brevet på vägen. En tvångstanke med lyckönskningar: puss kom fram ordentligt puss gör min vän glad puss låt mig få svar snart.

Idag ville jag pussa på mitt brev för att önska det och mig lycka till, men jag stod mitt på Stora Södergatan och det blåste storm och det regnade is och jag ville inte att brevet skulle bli blött så jag tittade bara på det lite extra kärleksfullt och kramade det mellan mina handskklädda fingrar. Och stoppade ner det. Och nu är det på väg och jag kan ingenting göra och jag har kanske inte riktigt vetat vad jag vill innan men nu känner jag mig mer och mer säker för inte har jag känt att jag har någon lust att pussa på ett antagningsbesked från Lunds universitet. Alls.


Och någon log mot mig idag och jag tyckte om det.