Alltså jag måste få gnälla lite: När en tolvåring skriver såhär jävla bra, vem faan är jag att tro att jag någonsin skulle kunna få någon som helst uppmärksamhet för mitt mediokra skrivande?
Luften gick plötsligt ur mig. Det känns som om jag är tolv år igen och har misslyckats med att komma in på häggviks musikklasser och min kära lillasyster är så odrägligt äckligt bra på att sjunga fast hon är två år yngre och hon kommer minsann in på förbannade Adolf Freedrik. Jag har drabbats av gammal hederlig, riktigt jävla illgrön avundsjuka. På alla som kan skriva så mycket bättre än vad jag kan, på alla som får ge ut böcker (särskilt om hon är tolv år!), på alla som får vara författare.
Ja, jag är barnslig. Men det är viktigt att bejaka barnet inom sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar