Måndag

Ooo, en sån fin helg! Lägenheten fick äntligen pysslas om ordentligt och vi häpnades över resultatet: Vårt vardagsrum såg framåt lördagseftermiddagen ut nästan som hämtat ur en homestaging-instruktionsbok! (okej, nu tog jag kanske i. men jämfört med hur det såg ut tidigare var det faktiskt i den ligan). Så fint så fint. Nu känns det hemma. Och kakor i stora lass bakades i Kexfabriken och vännerna började strömma in framåt kvällen och vi öppnade champagnen som legat på kylning sedan vi flyttade in och sedan var det fest till framåt morgonen. En riktigt rolig fest på alla sätt. Jag kände mig visserligen som en lite sämre värdinna som inte gav alla gäster likvärdigt med uppmärksamhet men sån tur att vi är tre värdinnor. En oväntad kusin och en ännu mer oväntad gammal samboräv dök upp som kvällens mycket trevliga överraskningar. Åsa gjorde inget som hon ångrade dagen efter (förutom att somna i fåtöljen istället för i sängen. Det ångrade jag framåt sextiden när det började ljusna ute och jag stapplade upp för att borsta tänderna och lägga mig på ett bättre ställe.), trots att tillfälle gavs. Jag tror mig veta vad jag vill och inte vill nu. Det känns himla skönt.

Och igår en bakissöndag utan krav. Fin frukost med fina fina vänner som hade sovit över. Hysteriskt roligt åt saker som jag inte ens kommer ihåg. Bakisdagar borde alltid tillbringas skrattandes. Det är klart effektivast mot huvudvärk och andra symtom. På kvällen njöt vi av att kunna använda vardagsrummet och känna oss hemma där (för att där nu faktiskt finns andra möbler än en soffa och ett soffbord) och firade genom att inte lämna soffan på flera timmar. Little Miss Sunshine är en fin film också.

Nu är det ny vecka och jag känner mig behagligt utfestad och utskrattad och redo för den. Beslutsångesten börjar släppa. Det löser sig. Det gör det alltid.