Vårkänslor?

Någon slags vårtrötthet vill tvinga mig i säng fast klockan bara är nio. Den har velat göra så sedan klockan halv sex ungefär. Men jag kan stå ut med trötthet när den orsakas av vår. Om det bara var så väl att den bara orsakades av sol och inte allra mest av sömnbrist på grund av framtidsångest. Japp, den är här i kvadrat.
Varför ska det alltid vara så in i helvete svårt att välja? Var, jag undrar bara var, är den kvinnliga intuitionen när man som bäst behöver den?

Och så dagens överraskning: Ett samtal från J. Som jag har slutat tänka på, som ju uppenbarligen inte var intresserad. Men hej hopp vad solen verkar sätta igång saker. En promenad i det vackra vädret hade han tänkt föreslå, sa han. Sån otur då att när jag väl ringde tillbaka efter en och en halv timme så hade det hunnit bli kallt och dimmigt och han var inte kvar i stan. Eller var det bra? Jag vet inte. Jag tycker mest att det hela är rätt roligt. Att det helt plötsligt är jag som är rätt ointresserad och han som vill ses. Spel, jag vet, men I like it. Och jag är rätt nyfiken på vad han tänker. Vi kanske tar en promenad nån annan dag. Trots allt är det trevligare att njuta vårsol tillsammans med någon annan.