Men folk tar sig över ändå. Det kommer de fortsätta göra så länge gräset verkar grönare på andra sidan. De kommer de fortsätta göra så länge världen ser ut som den gör. Och jag satt och mådde så dåligt under filmen för alla minnen från Ecuador kom tillbaka. Alla minnen av den fattiga verklighet som de vill lämna. Alla minnen av ensamma fruar, ensamma barn, ensamma föräldrar. Som får pengar från USA någon gång ibland men som inte vet om de någonsin får se sina män, sina mammor och pappor, sina söner och döttrar igen. Alla berättelser om dem som har tagit sig dit och som tjänar pengar men till priser ingen människa borde få betala.
Och jag undrar hur många av mina vänner som har riskerat livet på den långa vägen till Chicago sedan jag åkte ifrån el Rodeo. Undrar om några har kommit fram. Om några har misslyckats. Och jag kan inte låta bli att tänka att jag har misslyckats med att synliggöra dem, med att hjälpa dem.
Juana och Melanie
.jpg)
Guillermo, Amanda och Tania
Maria Jesús med sin familj
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar