Blogglivet

Intressant diskussion på P3:s Kvällspasset ikväll. Om Bloggdöden. Den stora. Som egentligen inte är någon epidemi, konstaterades det, utan mer som en baksmälla. Hur som helst så känner jag mig hopplöst otrendig. Som alltid missade jag totalt hela grejen med bloggar när det hajpades som värst. Jag skyller på att jag var i Ecuador men jag är rädd att det hela hajpades långt långt innan jag åkte dit och jag helt enkelt gick omkring ovetandes eller kanske till och med skrattade lite rått åt dom som orkade lägga tid och energi på att läsa om andra människors utfläkta känsloliv och snorkråkor och tv-vanor. Kunde omöjligt se charmen. Men så kom uppvaknandet, i höstas. Internet när man försöker fly från c-uppsatsen - bästa sättet att gå vilse i bloggosfären. Och nu, när omvärlden alarmerar bloggdöd, läser jag minst femton om dagen (om alla mina favoriter har uppdaterat, vill säga). Jag är som vanligt hopplöst efter. Det skulle jag ju kunna gräva ner mig i och försöka tro att det verkar intressant, i sann bloggexibitionistisk anda, men jag tänker försöka sova nu istället. Någon annan gång ska jag skriva något om det fascinerande i att tro att man kan lära känna en människa som man aldrig har träffat.

Fast ibland ser jag två av mina favoritbloggare på stan. Det är lite skrämmande.