I tyngdlöshet tänker man mindre

Igår hade jag en intressant upplevelse. Jag var på floating. Fick det i present av stats-tjejerna för fyra månader sen, about time nu tyckte jag. Låg i den där tanken med saltvatten och bara flöt i 45 minuter och fick inte den minsta klaustrofobi. Däremot somnade jag en stund. Underbart skönt. Men en helt knäpp grej egentligen. Efteråt fick jag sitta i "relaxrummet". Där kunde man sitta och titta på levande ljus eller på små tropiska fiskar i ett inramat akvarium på väggen. Och överallt - i tanken och i rummet och i receptionen: stilla stilla meditationsplingplongmusik. Det var så fridfullt att jag nästan blev rädd. Samt inspirerad att läsa "En liten bok om enkelhet" som låg i relaxrummet och som innehöll visdomar om vårt förhållande till materiella ting som gick ut på att vi inte behövde dem. Att vi är lyckligare utan pengar och ägodelar och önskan efter sådant.

Och där satt jag, tom i hjärnan efter att ha svävat i tyngdlöshet i tre kvart och kände mig som ny(spa)frälst och höll med om varendaste ord om enkelhet som den lilla boken hade att säga mig. Ja. Ja. Ja. En sån tur, tänkte jag till och med, att jag är så fattig. Då är det lättare att inte vilja ha så mycket. Lättare att leva enkelt, att se till det som är viktigt.

Tänk så bra att jag inte kommer tjäna en krona på hela sommaren.

Tänkte jag.

Så enkelt allt kan kännas i ett relaxrum. När jag kom hem, upplyft i kropp och själ av att tänka på allt jag inte måste ha och köpa, började jag tänka på allt jag vill göra i sommar. Icke-materiella ting alltså.
Way out west festivalen: 1195 kr
Accelerator festivalen: 900 kr
Stockholm Jazz festival: 450 kr
Per Gessle: 370 kr
Åka till Malmö: typ 500 kr
Åka till New York: typ 8000 kr


Screw enkelhet. Hit med cashen.

Nu. Please.