Älskade farmor, du skulle ha fyllt 100 år idag. Hurra hurra. Jag och Anna har inte ätit tårta men väl paj idag, för att fira dig. Jag vet att du är glad att du inte behövde leva uti hundrade år. Men attans vad jag saknar dig.
Den är konstig, saknaden. Konstigt hur tomheten kan göra sig påmind fortfarande och krama ur mig. Den gör inte ont längre, det är inte det. Den bara... känns. Mycket. Fast jag klarar mig, fast jag mår bra. Tomheten ligger i att du inte finns här för att se mig må bra. Att jag inte får visa dig vem jag har blivit när en så stor del av den jag är och det jag har blivit är tack vare dig.
Hoppas du sover gott.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar