Hjärnkoma

Alltså, jag hänger verkligen inte med i vad som händer längre. I världspolitiken alltså. Det är som om någon slags vårapati har lagt sig och jag orkar på sin höjd bläddra i nån skvallertidning och lära mig meningslösheter om vårens nya kändispar. Kursböckerna ger bestående intryck lika med noll och jag som har gått och tänkt att jag längtar efter att börja läsa igen, jag gör så lite det bara är möjligt och sen dricker jag vin och dödar de hjärnceller som trots allt, som av ett lyckligt misstag, har råkat absorbera någon akademisk information.

Det händer grejer i Estland och det händer saker i Frankrike och i Turkiet och över hela världen men jag orkar typ inte bry mig alls. Blev bara lite engagerad igår när tredje IPCC-rapporten släpptes med förslag på hur utsläppen ska minskas med 50 % till år 2050. Men alltså, för övrigt... Jag bryr mig knappt längre för det enda jag vill är att dricka öl och grilla och sitta i solen och lyssna på musik. Typ. Min hjärna är i dvala som den vägrar vakna upp ifrån hur många koppar kaffe jag än dricker och hur många böcker om migration och utveckling jag än slår mig i skallen med. Inget hjälper.

Och jag undrar vad jag egentligen lärt mig under min utbildning mer än lite teorier som förklarar världen på olika sätt. Minns det där samtalet nån gång i vintras med Anna, Linda och Jakob när någon av oss fyra statsvetare kom med frågan om hur beslutsfattandet egentligen går till i en kommun och vi alla fyra satt och grubblade i tjugo minuter innan det enda vi kunde konstatera var att vår utbildning är rätt så useless i praktiken. Hur ska någon arbetsgivare kunna förstå vad jag kan när jag inte ens vet det själv? Är det något man ska kunna kräva av en statsvetare så är det väl åtminstone att kunna redogöra för beslutsprocessen i kommun/landsting/riksdag/EU? Men nej. Och jag kände när jag fick hem en massa härligt spännande infomaterial från min blivande praktikplats, om rätten till mat och andra ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och om arbetet för jordreformer, att jag troligtvis kommer lära mig mer under tio veckor i sommar än vad jag lärt mig av 160 poängs akademiska studier. Real world, säger jag bara. It's the shit.

Nu ska jag försöka bråka lite med min hjärna igen. Poäng ska ju ändå tas. Och ikväll ska jag vara ovant studentikos och gå på sittning i Lund och jag känner knappt en människa men jag har fått låna världens finaste klänning av Hanna så det känns som att det kommer bli rätt roligt ändå. Snygg kommer jag i alla fall vara.

Och tillvarons lättsamma oförargliga härligt engagerande ytlighet är ordet för dagen.